– Det jag vill bidra med är att göra tidskriften mer tillgänglig. Vinst är inte det centrala men vi vill nå ut till en större publik så jag är nyfiken på de digitala möjligheterna, säger Gustafsson.
Med detta avses inte att Ikaros ska sluta utkomma på papper. Men upplagan är liten och distributionen dyr så en digital distributionskanal är ett betydligt billigare sätt att nå större spridning.
– Jag har ingen programförklaring för att jag hängt med så länge i Ikaros och tyckt om att vara med. Tänker det är värdefullt att som filosof försöka ta in olika slags forskare som skriver om olika ämnen och att de skriver så vem som helst kan förstå dem. Det finns ett vetenskapsfilosofiskt intresse som driver mig, säger hon.
Att skriva om vetenskap och filosofi på ett sätt som också lekmän kan förstå kräver en annan insats än när man skriver för de egna kollegorna. Detta är Ikaros stora uppgift tycker Gustafsson.
– Vi tar del i och går i dialog med det samhälle vi lever i, säger hon.
Ikaros hör till de yngre tidskrifterna i Svenskfinland. Den har utkommit sedan 2004m först som en vetenskapsbilaga i Ny Tid men sedan 2010 är tidskriften självständig. Folkets bildningsförbund står som utgivare. Där är Gustafsson också verksamhetsledare.
Tidskriften utkommer fyra gånger per år med en upplaga på cirka 250 exemplar.
– Ikaros är en väldigt liten tidskrift. Den är inte så väldigt känd kan man väl säga men jag brukar höra positiva saker om tidskriften av de läsare jag möter.
Tidskriftens röda tråd är vetenskaplig men inte akademisk. Den innehåller inga vetenskapligt granskade rapporter eller artiklar utan reflektiva artiklar om vetenskap, kultur och filosofi, ofta skrivna av vetenskapsmän
Ikaros fick sin början på filosofiska institutionen vid Åbo Akademi. Många i redaktionsrådet är också filosofer. Men innehållsmässigt är ambitionen att göra en tvärvetenskaplig tidskrift riktad till allmänna läsare.
– Ikaros är inte en kollegialt granskad tidskrift, utan granskad av kollegor. Vi publicerar också essäer och recensioner och vi strävar efter att inte vara politiskt vinklad. Den är en hybrid i den meningen att den publiceras öppet på webben men också i pappersform och då kan man köpa den som lösnummer eller prenumerera på den, säger Gustafsson.
Ikaros vänder sig till en nyfiken, men inte nödvändigtvis akademisk läsekrets.
– I mån av möjlighet vill vi att våra skribenter undviker en alltför teknisk begreppsapparat, förklarar Gustafsson. Vi försöker hitta på ett tema som känns relevant och sedan försöker vi anlita skribenter från Finland och övriga Norden som kan skriva ordet vi tycker passar in.
Gustafsson säger också att det känns roligt och intressant att vara chefredaktör.
– Det är litet samma sak som Folkets Bildningsförbund. Det är en väldigt allmänbildande uppgift. Man lär sig mycket när man får läsa andra bidrag och vårt sätta sig in i teman som tidigare var obekanta.
Liksom många andra små utgivare så lever Ikaros på fondbidrag.
– Vi är väldigt beroende av fondernas stöd. Vi har hittills fått det att gå runt, men ramarna är snäva, säger Gustafsson.
Därför ser Gustafsson det digitala som en ny möjlighet. Att publicera gratis på nätet kan ge nya läsare och i långa loppet nya prenumeranter.
Hon är också nyfiken på möjligheten att nå ut med tidskriften också i Sverige.
Tidskriften firar jubileum. Det blir 20 år jämnt i år. Vilket i jämförelse med många finlandssvenska kulturtidskrifter inte är någon ålder alls. Men likheter finns det ändå.
Gustafsson nämner Finsk Tidskrift som en tidskrift med liknande profil. Hon öppnar också för samarbete med andra tidskrifter.
– Det finns säkert många tidskrifter vi gärna samarbetar med på olika sätt. Jag skulle kunna tänka mig att om ett nummer har ett visst tema så kunde man samarbeta med en annan tidskrift om det.