– Vi har varit närvarande föräldrar, varit mycket tillsammans, rest, rört på oss, säger mamma.
I den här miljön växte pojkarna från små till större och småningom till tonåringar som började högstadiet. Här hittade den äldre sonen Alex, vi kallar honom så för att skydda hans integritet, ett bra och tajt kompisgäng som bestod av hyggliga killar från vanliga familjer.
– Tonår är alltid tonår, men ingenting utöver det vanliga hände, säger hans mamma.
Under högstadiets första år var Alex som han alltid hade varit – tog för sig av livet, hade bra humor, var levnadsglad och klarade sig bra i skolan.
Vi har varit närvarande föräldrar, varit mycket tillsammans, rest, rört på oss.
– Vid matbordet deltog han i diskussionerna. Han har alltid varit bra på att argumentera, faktaorienterad, social och utåtriktad.
Men våren 2020 stängde pandemin skolorna. Med nästan ingen varsel alls skulle inte bara lärare plötsligt anpassa skolvardagen till helt nya distanslösningar. Eleverna skulle lika plötsligt ryckas ur skolans sociala sammanhang och börja plugga ensamma via skärm.
För Alex var det här ingen bra lösning.
- Det var väldigt svårt för honom. Han blev gråtmild och fastnade helt. Uppgifter som tidigare varit enkla för honom blev svåra, oöverkomliga. Han mådde inte alls bra.
Blev tyst och isolerad
Bråkig eller utåtagerande har han aldrig varit – inte hemma och inte i skolan – och det var han inte heller nu. Men från att ha varit glad och social blev han tyst och isolerad.
– Han hängde allt mer ensam på sitt rum, lyssnade på musik, spelade, gick ingenstans. Någon gång tänkte jag tanken att han börjat använda droger. Men jag kom fram till att det var uteslutet. Han hängde ju inte på stan utan han var hemma, hela tiden. Och det var vi också i och med distansarbetet.
Familjen bor i ett stort hus och har tillräckligt mycket kvadrat för att barnen ska få vara ifred på sina håll. Men inte ens i sin vildaste fantasi kunde mamma ha föreställt sig vad som pågick bakom sonens stänga dörr.
– Sedan en dag kände jag lukten. Medan han var ute gick vi igenom hans rum och då hittade vi bevisen. Det var en chock.
Det blev en första konfrontation som mamma beskriver som konstruktiv. Ingen skrek utan föräldrarna bad sonen vara ärlig och berätta om vad det är som pågår. Han hade, visade det sig, börjat röka några månader tidigare.
Alex var oemottaglig för föräldrarnas argument om farorna med cannabis.
Cannabis finns överallt. Det är ingenting man köper i mörka kvarter av skumma typer utan handeln sker till exempel på skolgårdar där den som säljer är i samma ålder som eleverna.
– Han hade starka argument för varför han tyckte vi gjorde för stor affär av allting. Det är, sa han, bättre och mindre skadligt med cannabis än att dricka alkohol. Och beroende var han enligt sig själv inte, fast han rökte på så gott som varje dag.
Det blev bestämt att han slutar använda cannabis. Inget problem, sa han, han var ju inte beroende. Och här började samtidigt mammas färd in i en obekant värld. Bland de första argument som kom emot var hänvisningen till den offentliga debatten om huruvida Finland, så som en rad andra länder, borde legalisera cannabis och referenser till internationella studier om att cannabis inte är skadligt.
– Oberoende av allt det här så är cannabis olagligt i Finland och åker man fast kan uppstå många problem.
Lätt att få tag på
Det finns en lång rad undersökningar som visar på att allt färre tycker det ska vara så.
År 2018 ansåg 42 procent av finländarna enligt Institutet för hälsa och välfärd att det inte ska vara straffbart att använda cannabis. En fjärdedel tyckte att man lagligt ska få odla cannabisplantor för eget bruk.
Enkäter bland unga har visat att allt fler förhåller sig odramatiskt till cannabisbruk. År 2019 uppgav var tionde elev på grundskolans åttonde och nionde klass att de provat cannabis minst en gång. I gymnasierna uppgav var sjunde och i yrkesläroanstalterna var femte elev att de gjort det.
Upplysningskampanjer om riskerna med cannabisbruk i ung ålder har kanske effekt, men ju tillgängligare drogen är desto mer verkar acceptansen öka.
– Cannabis finns överallt. Det är ingenting man köper i mörka kvarter av skumma typer utan handeln sker till exempel på skolgårdar där den som säljer är i samma ålder som eleverna. Det här är någonting som vi faktiskt måste förstå. Det är oerhört lätt för unga att få tag i cannabis och särskilt dyrt är det inte heller: För kring 20 euro får du en sats som räcker till 2–3 gånger, säger Alex mamma.
Den första sansade konfrontationen där det slogs fast att Alex slutar använda cannabis blev en slags engångsföreteelse. Kort efter det här åkte han fast igen. Nu började förhållandet till föräldrarna rämna. Slutligen tyckte de att sonen måste få hjälp för han var, ansåg de, beroende trots att han förnekade det.
– Det är sant att alla inte blir beroende av cannabis. Men en del blir. Och han råkade vara en sådan.
Det visade sig att Alex under en period varit hög både hemma och i skolan.
– Han upplevde att det var en intensiv och positiv känsla.
De som säljer och de som köper är i regel vanliga unga, från vanliga familjer.
Det förrädiska är, säger Alex mamma, att i stort sett alla i samhället har beredskap att se om en ung är berusad. Men det brister i kunskapen att märka när den unga, eller ibland till och med barnet, är påverkad av droger.
– Det visade sig att nästan alla skolkamrater kände till att han varit hög i skolan, men inte en enda från personalen hade reagerat.
Efter flera kaotiska månader fick familjen hjälp. I den ingick samtal med en terapeut, specialiserad på drogmissbruk. Det var inget Alex egentligen ville eller tyckte han behövde.
– Han är fortfarande en tonåring och vi vuxna kan föreläsa om alla risker, men en ung har inte perspektiven och kan inte förstå vilka följder droganvändning kan ha.
Till andra föräldrar har hon ett råd: När det hörs rykten, eller konkreta uppgifter, om att det egna barnet använder cannabis, eller andra droger – ta det på allvar. Gå in i barnets rum, prata rakt, ta snarast barnet till urinprov och sök därefter hjälp.
Till skolorna har hon också några råd: Satsa på drogförebyggande arbete, ta in erfarenhetsexperter och polis i klassrummen. Gör det redan innan barnen är i högstadiet. Skolorna, säger hon, behöver precis som föräldrar inse att cannabis är en närvarande del i elevernas vardag – de som säljer och de som köper är i regel vanliga unga, från vanliga familjer.
– Och utbilda skolpersonalen att känna igen tecknen på att en person är påverkad av droger.
På grund av känsligt ämne är intervjun anonymiserad.
Vill du läsa mer?Artiklen publicerades ursprungligen i Hem och skola nummer 1/2022. Tidningen Hem och Skola riktar sig till föräldrar med barn i svenskspråkig skola eller på dagis och bevakar aktuella ämen som berör målgruppen. Läs mer om Hem och Skola |
 |
