Johnny Cash föddes den 26 februari 1932 – för några veckor sedan hade det alltså gått 90 år sedan en av 1900-talets allra största artister såg dagens ljus. Därför passar det bra att för en stund stanna upp och reflektera kring den sångare, låtskrivare och historieberättare som var känd under namnet Man in Black.
Cash var mycket långt ifrån ett ofelbart helgon, varför han i flera avseenden kan ses som ett avskräckande exempel för oss. Men samtidigt fanns det också mycket i hans liv som andades hopp. Kanske är den här ekvationen inte alltför svår att få ihop – som Jesus lär oss är det ju den som fått erfara stor förlåtelse som också älskar mycket (Luk 7:47).
Bomull, gospel och country
När J.R., som han från början kort och gott hette, var några år gammal lämnade familjen hemorten Kingsland i Arkansas för att pröva lyckan på annat håll. Den lilla staden Dyess hade grundats av Roosevelt-administrationen för att stävja svårigheterna till följd av den stora depressionen som präglade 1930-talets USA. Målsättningen var att erbjuda fattiga men driftiga män möjligheten till bättre liv för sig och sina familjer. Fadern Ray Cash vann de beslutandes förtroende, och familjen flyttade drygt 350 kilometer till Dyess. Redan som femåring plockade lille J.R. bomull med resten av familjen.
Att det var Carrie och Ray Cashs andra son i ordningen som skulle gå till historien kunde knappast någon ana sig till. Mer sannolikt hade väl ändå varit om den två år äldre brodern Jack nått berömmelse. Jack var mogen för sin ålder, arbetsvillig och visste tidigt att han skulle bli predikant. Men livet kunde även på den tiden ta oväntade vändningar.
Lördagen den 13 maj 1944 hade Jack sin vana trogen tagit på sig ett ströjobb för att dryga ut familjens ständigt skrala kassa. Den här gången bestod arbetet i att såga till stolpar till ett staket, vilket skulle generera ett välbehövligt ekonomiskt tillskott. Men i och med arbetet slant 14-åringen, varpå sågklingan skar in i magen. En vecka senare dog han av de svåra skadorna.
Redan som femåring plockade lille J.R. bomull med resten av familjen.
J.R. sörjde sin högt älskade bror, som hade varit något av en mentor för honom. Hos pappa Ray vändes sorgen i bitterhet. Varför hade den driftige tagits från honom, medan drömmaren lämnades kvar? En gång när fadern druckit för mycket sade han till J.R.: ”Synd att det inte var du i stället för Jack.” Givetvis präglade denna medvetenhet en ung, känslig själ. Att på olika sätt försöka vinna faderns godkännande blev ett livslångt projekt.
Musikintresset kom tidigt in i J.R.:s liv, och då från två olika håll. I kyrkan serverades gospel, vilket lade grunden till en livslång kärlek till den andliga sången. Den andra kanalen utgjordes av radion med dess countrymusik. Men J.R. hade inte bara ett musikaliskt intresse, utan också talang. Redan i unga år upptäcktes att han hade välsignats med en verklig gåva i form av sin karakteristiska stämma. I ett skede började mamma Carrie jobba extra för att kunna bekosta sånglektioner, men det projektet kom ändå hastigt till vägs ände. Sångläraren förbjöd nämligen sin adept att låta någon röra den speciella rösten – en så unik egenskap skulle inte spolieras genom skolning.
Höjder och dalgångar
År 1954 – efter att ha tjänstgjort som signalist i det amerikanska flygvapnet under några år – gifte sig John R. Cash, som han nu kallade sig, med Vivian Liberto. De bosatte sig i Memphis, Tennessee. I staden fanns ett nygrundat skivbolag, Sun Records, som skulle komma att få en oerhörd betydelse för 1950-talets populärmusik.
Det var till Sun Records grundare och allt-i-allo Sam Phillips som Cash vände sig i hopp om en möjlighet för hans band att spela in en gospelskiva. Phillips såg potential i den unge mannen med den säregna rösten, men gospel sålde för dåligt. I stället uppmuntrades gruppen att framföra något eget. Snart spreds den första singeln vida omkring.
En av de tidiga stora hitlåtarna med Johnny Cash blev ”I Walk the Line” från år 1957. I sången behandlas hur en man lovar att vara sin hustru trogen. Tematiken var högaktuell för en turnerande musikstjärna på uppgång. Senare menade Cash att sången också kunde tolkas på ett annat sätt, nämligen att den handlade om en troende människas försäkran till Gud om att hållas på den smala vägen. På sätt och vi fick Johnny Cash därmed ge ut lite gospel, trots Sam Phillips avoga inställning.
Medan de musikaliska erövringarna blev allt större och Johnny Cash steg till oanade höjder, påbörjades också en personlig vandring ner i själens mörker.
Cashs högtidliga försäkran i ”I Walk the Line” för tankarna till Petrus självsäkra ord till Jesus: Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig (Matt 26:33). Erfarenheten lär oss att fallet ofta föregås av högmod – så gick det för Petrus, och så gick det även för Cash.
Medan de musikaliska erövringarna blev allt större och Johnny Cash steg till oanade höjder, påbörjades också en personlig vandring ner i själens mörker. För att orka med det hårda turnélivet erbjöds han ett piller som skulle hålla tröttheten borta: amfetamin. Den dagliga dosen växte, och snart var han inne i ett eskalerande missbruk. Livet ute på vägarna bjöd också på andra frestelser, och otrohetsaffärerna kom in i bilden. Paulus ord i Romarbrevets sjunde kapitel kunde sammanfatta den inre konflikt som präglade countrystjärnan: Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda.
Drogmissbruket kom och gick under större delen av det fortsatta livet, och den musikaliska kreativiteten var stundvis synnerligen låg. Men detta hindrade ändå inte Johnny Cash från att bli en erkänd röst för hopp och försoning.
Internerna på de fängelser där Cash sjöng såg den råbarkade artisten som en av dem. Samtidigt kunde den världskände evangelisten Billy Graham akta honom lika högt, och det stundvis oberäkneliga beteendet till trots medverkade Cash ofta i Grahams kampanjer. Tankarna går till Paulus ord om att han för judarna har blivit som en jude för att vinna judar, medan han för dem som är utan lag har blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag (1 Kor 9:20–21).
Internerna på de fängelser där Cash sjöng såg den råbarkade artisten som en av dem. Samtidigt kunde den världskände evangelisten Billy Graham akta honom lika högt
Förmodligen var det Cashs äkthet som attraherade såväl hög som låg. Vi kan tänka på farisén och tullindrivaren i Jesu liknelse (Luk 18:9–14). Den uppriktige tullindrivaren bad om förbarmande och gick hem rättfärdig efter bönestunden i templet, medan farisén, som fullständigt saknade självinsikt, inte gjorde det. Ärligheten varar längst i mötet med såväl Gud som människor.
Ett talande exempel på hur Johnny Cash var en symbol för försoning är en händelse i Belfast, Nordirland, i slutet av 1970-talet. Den blodiga konflikten mellan protestanterna och katolikerna hade då ett decennium på nacken. Respekten för Johnny Cash var ändå så stor att det utlystes vapenvila för att en kyrkokonsert skulle kunna genomföras. På ena sidan av mittgången satt ledarna för protestanterna, på andra sidan representanter för katolikerna. Cash förde med sig fred, om än i det här fallet en ytterst temporär sådan.
Förkärlek till Ordet
Även om den kristna tron funnits med från barnsben var det senare i livet som Johnny Cash fick en förnyad kärlek till Bibeln. En bidragande orsak till detta var svärfadern Eck Carter – efter att äktenskapet med Vivian hade slutat i skilsmässa gifte sig Cash år 1968 med sin barndomsidol June Carter. Eck Carter var en van bibelläsare och han introducerade sin svärson för bibelkommentarer och biblisk historia. ”Han lärde mig att älska Ordet”, som Cash uttryckte det.
Det som präglade alla dem som blev stora andliga förebilder för Cash – exempelvis brodern Jack, evangelisten Billy Graham och svärfadern Eck Carter – var det barmhärtiga sinnet. Visst gjorde sig Cash på väldigt många sätt förtjänt av lagens hårda ord, men en syndare behöver framför allt får höra och ta till sig det nåderika evangeliet.
Det andliga uppvaknandet hos Cash tog sig konkreta uttryck i form av diverse produktioner. Andelen gospelalbum blev allt fler, och år 1973 lanserade han filmen Gospel Road: A Story of Jesus, som behandlade Jesu liv. År 1986 gav den store berättaren ut sin enda roman, som behandlade en av hans favoritgestalter ur historien: aposteln Paulus. Titeln på boken, Man in White, ska ses mot bakgrunden av att Cash själv alltså kallades för Man in Black.
De sista åren
Även om det alltfort fanns en respekt för musikern och låtskrivaren Johnny Cash, var det nog nog ingen som kunde ana sig till att hans sista decennium skulle komma att bli hans mest kreativa. Men när vägarna korsades med producenten Rick Rubin, som dessförinnan var känd för sitt arbete inom hiphop och rock, hände just detta. Rubin såg potential i den grånade och av sjukdom alltmer tärda mannen. På de sex album som gavs ut åren 1994–2010 (de två sista postumt) ligger fokus på Cashs väderbitna röst som tolkar det väl valda materialet.
En av höjdpunkterna från samarbetet med Rubin är låten ”Hurt”. Sångens jag blickar smärtsamt in i de konsekvenser som egna destruktiva handlingar har gett upphov till. För Cashs del fanns det många problematiska händelser i backspegeln, men samtidigt är ingen enda av oss syndfri. När då korten läggs på bordet är det lätt att känna igen sig i Paulus utrop: Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Vilken nåd är det då inte att det finns ett svar på Paulus retoriska fråga: Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:24–25).
Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig Herre, min klippa och återlösare.
Det gjordes en hyllad musikvideo till ”Hurt”. Kombinationen av den starka texten och bilderna av ett par – June Carter är också med på ett hörn – som närmar sig döden är en verklig upplevelse. Sök gärna upp musikvideon och bli berörd.
John R. Cash dog den 12 september 2003 i en ålder av 71 år. På gravstenen citeras en vers ur den nittonde psaltarpsalmen: Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och återlösare. Det är en bön som var och en av oss har anledning stämma in i.
Vill du läsa mer?Artikeln publicerades i Sändebundet 3/2022. Sändebudet skriver reportage och intervjuer kring aktuella teman med ett kristet perspektiv. Läs mer om Sändebundet |
 |
