Jag är på återbesök i Stockholm, där jag också bodde innan jag flyttade till Finland, för att ta reda på hur finlandssvenska studenter ser på sin identitet utanför Svenskfinland.
— Dels känner man sig hela tiden som en vandrande reklampelare för Finland och finlandssvenskheten. Det blir så i och med att det är många frågor. Folk undrar och har inte alltid så mycket kunskap om oss, säger Daniel Andersson, 23, och juridikstudent från Borgå.
Andersson hamnade i Stockholm av en slump direkt efter gymnasiet för fem år sedan då han kom in på sitt andrahandsval: juridiklinjen i Stockholm. Vi träffas över en kopp presskaffe i hans 20 kvadratmeter stora studentbostad i Vasastan, i centrala Stockholm. Valios havremjölk står på bordet och de välbekanta muminmuggarna likaså.
Andersson berättar att det finns många fördelar med att bo i Stockholm, till exempel att svenska är majoritetsspråk.
Daniel Andersson vid sitt köksbord i Stockholm.
— Om jag hade börjat studera juridik i Finland hade det varit ett handikapp på något sätt. En uppförsbacke i jämförelse med andra i och med att man inte klarar sig utan finska i arbetslivet, säger Andersson.
Hade jag flyttat till de allra finskaste städerna i Finland och studerat hade jag säkert känt mig mindre hemma än vad jag gör här.
Enligt Statistikcentralen återfinns majoriteten av alla utlandsfinlandssvenskar i Sverige, cirka 10 000 personer.
— Det känns inte som att man är i ett annat land på det sättet i och med att det är ens eget språk. Den språkliga identiteten är en så stor del av en själv. Hade jag flyttat till de allra finskaste städerna i Finland och studerat hade jag säkert känt mig mindre hemma än vad jag gör här, säger Andersson.
Hur vet du att du är finlandssvensk?
— Det kan man fråga sig. Båda mina föräldrar pratar svenska, jag är född och uppvuxen i Finland. De är födda och uppvuxna i Finland. Alla släktled som jag är medveten om är helt svenskspråkiga i Finland, säger Andersson.
I svensk ordbok definieras finlandssvensk som: “person som härstammar från Finland och har svenska som första språk”. Svenska Akademiens ordlista ger förklaringen “svenskspråkig finländare”.
— Det bottnar förmodligen i en viss historisk okunskap. Att folk kanske inte känner till att Finland tillhörde Sverige i 700 år. Finland har faktiskt historiskt sett tillhört Sverige under flera år än Skåne, säger Daniel Andersson.
En vanlig föreställning bland svenskar är att alla finländare har finska som modersmål. Det var inte förrän Anderssons Stockholmsvänner kom och hälsade på honom i Borgå under ett veckoslut under sommaren som de förstod innebörden av finlandssvenskheten i praktiken.
Andersson berättar att det faktum att han tillhör en språkminoritet i Finland fört med sig en viss stolthet och att han gladeligen berättar om sitt ursprung för nyfikna svenskar.
Tjejen från Finland
Sibbobördiga Patricia Björkman, 24, har fått förklara många gånger för sina svenska studiekamrater att svenska är hennes modersmål. I Stockholm tror många nämligen att hon är finländare och inte finlandssvensk.
— Den skillnaden som jag ger är att jag har pratat svenska sedan jag var liten och gått i svensk skola, gått i svenskt gymnasium och lärt mig finska som främmande språk och finnar gått i finsk skola och lärt sig svenska som främmande språk.
Björkman studerar sista terminen på läkarlinjen på Karolinska institutet i Solna och har under sommaren arbetat på Danderyds sjukhus i Stockholm.
— Jag har varit i Stockholm minst två gånger om året med familjen på färjan. Det var en väldigt bekant stad för mig från tidigare. Eftersom språket är samma var steget inte långt att flytta hit och börja studera, säger Björkman.
När vi bodde i Ryssland ett par år var jag tjejen från Finland och nu när jag bor i Sverige är jag också tjejen från Finland
Björkmans pappa är finlandssvensk och hennes mamma är från Ryssland. Hemmaspråket har varit både svenska och ryska.
— Jag har alltid tillhört en annan språklig och nationell identitet, också hemma i uppväxten. När jag bodde i Finland var det många av mina klasskamrater som reagerade på att jag pratade ryska med min mamma. När vi bodde i Ryssland ett par år var jag tjejen från Finland och nu när jag bor i Sverige är jag också tjejen från Finland, säger Patricia Björkman.
På hennes arbetsplats är det en tillgång att hon kan många språk.
— Folk blir imponerade när jag kan tolka på finska till patienter som inte kan någon svenska. Samma sak med ryskspråkiga. Folk tittar inte snett på mig.
Vilka reaktioner har du fått på ditt sätt att tala under tiden du bott i Stockholm?
— Det har hänt ibland när jag går till affären att personalen pratar extra långsamt med mig som om dem tror att jag inte kan svenska, men det händer väldigt sällan.
Björkman får framför allt reaktioner på sitt sätt att tala från äldre patienter på sjukhuset där hon arbetar, som har dålig hörsel.
— Det har ingenting med mig att göra, att man hör dåligt. Den största skillnaden är när man har lite längre interaktioner som man märker att en del i Sverige inte förstår skillnaden mellan finlandssvensk och finne. En del säger att jag pratar svenska med brytning, men eftersom det är mitt modersmål är det inte en brytning.
Österbottning i själen
Simon Karlsson, 25, är född i Stockholm men uppvuxen i Jakobstad. I skrivande stund studerar han IT, media och design på Södertörns högskola i Flemingsberg i utkanten av Stockholm. Han berättar att han har kroppen i Stockholm men själen i Jakobstad.
Ända sedan han flyttade till Stockholm som 17-åring har han pendlat mellan Österbotten och Sverige. Hans farfar flyttade också till Stockholm när han var 17 år.
Om du inte befinner dig eller bor på det stället där din själ bor kommer du alltid att vara rotlös.
Vi träffas i lunchrestaurangen på Karolinska institutet i utkanten av Stockholm. Det är förvånansvärt tyst i lokalen för att vara lunchtid. Utanför fönstret ligger duggregnet i luften. Han berättar att han just är tillbaka efter att ha spelat på en musikfestival i Tavastehus.
Simon Karlsson lunchar på Karolinska Institutet.
Att Karlsson flyttade till Stockholm tidigt berodde dels på att han var trött på Ankdammen: känslan av att alla känner alla i Svenskfinland och dels för att han ville gå på samma skola som favoritbandet under tiden, Dirty Loops.
Det var ett sätt att börja älska Jakobstad mer – att komma därifrån.
Hur märker du att du är finlandssvensk här?
— Dels är det språket. Jag märker nu till exempel när jag har varit på jobbet att jag går över till någon slags högsvenska fast jag skulle kunna tala dialekt med t, säger Karlsson och byter till sin hemvanda österbottniska.
Karlsson berättar att svenskar oftast förknippar hans dialekt med Norrland, Dalarna och Gotland. Det är framför allt som österbottning Karlsson identifierar sig, både i Stockholm och i Finland.
— Jag har nog aldrig tänkt att jag är från Sverige och det har nog aldrig någon annan heller.
Karlsson har många finlandssvenskar i sin bekantskapskrets i Stockholm. För honom är finlandssvenskheten lika mycket community som det är en minoritet.
Det är något speciellt att prata med någon som är från Jakobstad. Att man har exakt samma uppväxt och samma saker man störde sig på under uppväxten. Det finns någon typ av magi i att man vet var en butik som nu är stängd, låg.
Karlsson beskriver sig själv som rotlös, eftersom han inte bor i Jakobstad för tillfället.
Vill du läsa mer?Artikeln publicerades i Studentbladet den 06.09.2021. Studentbladet övervakar den finlandssvenska studievärlden och lappar medielandskapet med koffeininducerade alster om samhälle, politik och kultur. Läs mer om Studentbladet |
 |
