Rapporten har fått en del uppmärksamhet – till den del den berör stödet till litteraturen. Men stödet till tidskrifterna väcker inget synbart intresse i nyhetsmedia.
Stödbeloppet till tidskrifterna och de två tidskriftsorganisationerna uppgick enligt mina beräkningar till 3,14 miljoner euro.
Min summa är större än vad som uppges i rapporten. Men den saknar uppgifter gällande Kuvibidrag (tidigare Taike) under perioden 2021–2024. Samtidigt har stödet till Förbundsarenans tidskriftsverksamhet (2019–2025) varit större än rapporten påvisar medan stödet till Tidskriftscentralen (2015–2025) varit mindre.
Kuvi har under perioden 2018–2025 stött finlandssvenska tidskrifter och tidskriftsorganisationer med 833 000 euro. Tidskriftscentralen har fått 183 000 euro i Kuvistöd medan Förbundsarenan fått 15 000 euro.
Amos Andersons Fond och Svenska kulturfonden har finansierat Förbundsarenans tidskriftsverksamhet med 420 000 euro. Tidskriftscentralen har fått 79 300 euro.
Gällande stödet till tidskriftsstödande verksamhet så är det inte min uppgift att utvärdera verksamheten. Men det jag kan säga om Förbundsarenans tidskriftsstödande verksamhet via tidskrift.fi är att vi organiserar en stor tidskriftsmonter på bokmässan i Helsingfors, jobbar specifikt för alla finlandssvenska kulturtidskrifter, deltar i det nordiska tidskriftsnätverket, genomför nätverksträffar och kurser, gör rådgivande arbete, marknadsför de finlandssvenska tidskrifterna samt utför påverkansarbete som berör tidskrifternas existensvillkor.
Stödet till tidskrifterna är helt avgörande för mångfalden och livskraften. Dess betydelse minskar inte heller av regeringens hårdhänta sparåtgärder som nu raserar underlaget för ett flertal finlandssvenska tidskrifter.
Tittar vi på Kuvis utdelning till kulturtidningar så har den minskat regelbundet från 798 000 euro år 2019 till 650 000 euro år 2026. Det beaktar varken inflation eller kostnadsökningar.
Nedskärningarna i Steabidragen kommer också att drabba organisationstidskrifter.
Med stöd från staten och privata fonder kan åtminstone en del tidskrifter betala ut skäliga arvoden till frilansande journalister, fotografer, grafiker, illustratörer och formgivare.
När jag träffade den nya konst- och kulturmyndigheten Kuvis chef Emilie Gardberg så diskuterade vi stödsummornas belopp.
På Kuvi vill man att stödbeloppet ska ha betydelse för den som får det, och att de tidskrifter som får stöd ska kunna betala skäliga arvoden.
I klartext, man vill inte stödja med småsummor som inte gör någon skillnad för vare sig utgivningen eller kvaliteten.
Det jag önskat av de som skrivit om rapporten är att de också hade lyft vilken viktig roll tidskrifterna har för att dels bevaka Svenskfinland, dels idka kvalitativ kulturjournalistik men också försörja en stor mängd journalister, författare och andra kreativa personer. Samma personer står för en bredd inom kulturjournalistik och kritik som dagstidningarna inte mäktar med.
Till rapportens förtjänster hör att den pekar på att arvoden till frilansande kritiker är otillräckliga. Kritiska texter har stötts med en procent av totalbeloppet, motsvarande dryga 16 000 euro per år. Om vi slår ut det här på en uppskattad siffra bestående av 50 personer så blir stödet 320 euro per år per person. Det ska dock sägas att det här är en gissning som jag inte kan belägga.
De arvoden som tidskrifterna kan betala är generellt för små och även om satsningen på Kritikbyrån är välkommen så hjälper det inte till att nämnvärt höja arvodena. Om vi är måna om en mångstämmigt kvalitativ kritikerkår så finns det skäl att överväga större belopp.
Posten har aviserat nya prishöjningar i oktober, vilket ytterligare kommer att försvåra utgivningen av ideella tidskrifter. Om tidskrifterna ska överleva så kommer de att behövas ett större stöd från både staten och de privata finansiärerna.
Tidskrifterna i Svenskfinland kan inte konkurrera med dagstidningarna i form av marknadsföringsmuskler eller genomarbetade och dyra digitala lösningar. De kanske inte ens ska. Tidskriftens rytm är så annorlunda dagstidningens att den inte kan fungera på samma (digitala) villkor.
Tidskrifternas trumfkort är kvalitet, mångsidighet och en annan ansats än dagstidningarnas och böckernas. Sådant uppnås bara med tillräckliga resurser.
Kvalitet kan vi få först när vi kan betala skäliga arvoden till alla i kedjan.
Situationen är att den finlandssvenska marknaden är väldigt liten, att majoriteten av tidskrifterna är små och att tryckning och distribution äter upp det mesta av tidskrifternas ekonomi. Arvoden uteblir ibland helt. Att höja ambitionsnivån har ekonomiska konsekvenser.
Så vad får den enskilda tidskriften då av det stöd som Kuvi och fonderna betalar ut?
Tar man den totala stödsumman till tidskrifter och stödorganisationer (3,14 miljoner) euro och drar bort stödet till Tidskriftscentralen och Förbundsarenan, (696 300 euro) så kvarstår knappa 2,32 miljoner euro som fördelat på elva år (rapportens spann) och dividerat med 90 tidskrifter så blir den årliga stödsumman i snitt 2341 euro per år per tidskrift. Eftersom kanske bara hälften av alla tidskrifter får stöd av Kuvi eller/och fonderna så landar vi på en killgissad summa på däromkring 4680 euro per tidskrift och år.
Vissa tidskrifter i Svenskfinland får klart större stödbelopp medan många andra får mindre belopp.
Det är glasklart att de statliga stödsummorna via Kuvi inte räddar de finlandssvenska kulturtidskrifternas framtid. Stödet är viktigt för ett fåtal tidskrifter. I sällsynta fall så genererar det ett reellt mervärde.
Ny Tid sysselsätter två och en halv personer på heltid och tidskriftens ekonomi är såpass stor att den kan betala skäliga arvoden till hundratalet personer varje år. Det här är lika viktigt som det är ovanligt i Svenskfinland.
Men Kuvis stöd räcker bara till för en handfull finlandssvenska kulturtidskrifter åt gången. Och en stor del av dem har inte en chans att få stöd.
De privata finansiärerna står för betydande stödbelopp varje år – och som beviljas betydligt fler tidskrifter än enbart kulturtidskrifter. Utan deras bidrag skulle de allra flesta tidskrifterna vara lämnade helt utan stöd.
Men med de här summorna sker inga underverk. Det är ifrågasatt om status quo ens kan upprätthållas. Risken för att allt fler tidskrifter förtvinar och försämras ökar hela tiden.
