Ny Tids chefredaktör Janne Wass har sammanställt en rapport om de finlandssvenska kulturtidskrifternas finansiering genom tiderna. En artikel om rapporten kan du läsa här.
I all korthet kan man ändå konstatera att Wass kartläggning ger vid handen att det alltid har varit och fortsätter vara väldigt svårt att skapa lönsamhet i att ge ut nischade kulturtidskrifter, på landets alla språk.
En annan aspekt som sticker ut med all önskvärt tydlighet är att statens stöd till landets kulturtidskrifter inte bara minskat kraftigt i form av reda pengar utan också numerärt. Skillnaden kan förklaras med att den totala stödsumman som delades ut tidigare var klart större och av att man då valde den bredaste definitionen av stöd medan man idag snävat in på valbarhetskriterierna samtidigt som stödsummorna minskat och man valt att ge mer till färre tidskrifter.
Janne Wass, var det något som överraskade dig när du börja de gräva i kulturtidskrifternas finansiering?
.jpg)
– Det som överraskade var hur det statliga kulturtidskriftsstödet har ändrats så märkbart under de senaste 15 åren. Omkring år 2010 så fick cirka 150 tidskrifter stöd av staten. Nu är det ungefär 20 tidskrifter som får det. Speciellt hårt drabbar det här på finskt håll där inte alls har samma nätverk av stödfonder som vi finlandssvenskar är vana vid.
Fondernas betydelse blir allt större
Wass säger att stödet vid 2010-talets början berörde en bredare grupp av tidskrifter. Kultur-, vetenskaps-, opinions och livsåskådningstidskrifter beaktades då i mycket större utsträckning än i dag. Samtidigt delade man ut bidrag åt fler men i mindre summor.
En annan aspekt som Wass överraskats av är hur mycket de finlandssvenska tidskrifternas behov av stöd från de finlandssvenska fonderna har ökat.
– Den totala stödsumman som inbegriper både statsstöd men också de finlandssvenska fondernas stöd har ökat med mer än 300 procent sedan början av 2000-talet. Det säger något om hur mycket de privata finansiärerna har ryckt in för att täppa behov som staten inte täcker, säger Wass.
För at förstå stödpolitikens komplexa natur är det bra att bryta upp de här siffrorna i olika delar. Å ena sidan har statens stöd til kulturtidskrifter minskat med 60 procent. Å andra sidan har det statliga stödet till de finlandssvenska allmänna kulturtidskrifterna varit rätt stabilt, mellan 70 000 och 90 000 euro varje år. Men med beaktande av att det statliga stödet till landets kulturtidskrifter har minskat så står de finlandssvenska fonderna för långt mer än 300 procent av det totala ökade stödbehovet.
Wass säger också att han inte har lyckats få tag på någon statistik före år 2000. Därför är perspektivet inte så långsiktigt. Det verkar också som om staten inte koll på hur stödet till tidskrifterna har utvecklats.
– Den information som finns att tillgå är samlad i tryckta årsböcker eller i lådor i centralarkivet i S:t Michel, men inga pålitliga digitala källor kan konsulteras.
Var det lättare att får fram uppgifterna från de finlandssvenska fonderna?
– Det var lättare på det sättet att de hade de totala utbetalningslistorna för vad de betalat till alla under årens lopp. Beloppen fanns i årsböckerna.
Statens stöd behöver höjas
Den nya vägen som staten vandrat in på är något du i din rapport uttrycker som ”mycket åt få”. Vad tror du det får för konsekvenser? En större ekonomi kan ju inte vara en subjektiv mätare för huruvida en tidskrifts ekonomi är i skick eller inte.
– Konst- och kulturmyndigheten Kuvi verkar vinnlägga sig om att stöda såna aktörer som gör professionella kulturtidskrifter, alltså sådana som kan betala arvoden och lön till frilansare. Jag förstår varför Kuvi gjort det här valet. På det här sättet så ser man till att bidragsmottagarna kan betala ersättning åt de som skriver för dem. Men samtidigt så blir ju mångfalden lidande om de minsta tidskrifterna blir utan stöd, säger Janne Wass.
Han säger att om staten skulle ha ambitionen att stöda bredare och också de mindre tidskrifterna så är det enda lösningen på det här dilemmat att staten skulle höja stödsummorna. Då kunde Kuvis stöd användas bredare än i dag.
Hur skulle Ny Tid må utan statligt eller fondstöd?
– Ny Tid är en dålig jämförelsepunkt eftersom vi har en månatlig utgivning, vilket är väldigt ovanligt bland kulturtidskrifter. Vi har fler anställda, vi har betydligt fler prenumeranter än de allra flesta andra kulturtidskrifterna har. Därför är vi inte helt jämförbara. Men med detta sagt så står statsstödet och fondstödet för 40 procent av vår finansiering. Så det säger sig självt att utan det här stödet så skulle Ny Tid inte kunna komma ut på det det sätt den gör i dag. Stödet är helt avgörande.
Kan man till och med uttrycka sig så att det stöd ni får betalar sig tillbaka?
– Jag tycker absolut att det är rättvist att säga att det stöd vi får betalar sig tillbaka genom att vi kan hålla våra arvoden till våra frilansare på en nivå som är väldigt nära och i vissa fall till och med över HBL:s arvoden. Det gör oss till en betydande arbetsgivare bland kulturtidskrifterna. Vi har två heltidsanställda personer som kan jobba hårt för att beställa in material, redigera text och bild, planera helheten och coacha skribenterna, säger Wass.
Du har jobbat med tidskrifter i elva år. Hur ser du på stödet till tidskrifter i största allmänhet? Kuvi stöder kulturtidskrifter, Steabidrag kan användas för att hjälpa medlemstidskrifter inom civilsamhället, de finlandssvenska fonderna agerar räddningsplanka över hela sektorn. Vad borde göras annorlunda eller bättre?
– Det är väldigt svårt att uttala sig om. Ser man på tidskrifter ur ett bredare perspektiv så är situationen så olika för de olika tidskrifterna. Trycket på en renodlad medlemstidskrift att ordna med sin egen finansiering är större.
Idealismen ett bränsle för kulturtidskrifterna
I Finland finns inget heltäckande presstöd som inkluderar tidskrifter oavsett genre. Frågan är om vi borde ha ett sånt stöd och hur det i så fall borde utformas. Wass har ingen patentlösning eftersom problembilden är komplex men han ser ändå många goda orsaker till varför stödet borde utvidgas och breddas.
– I dessa tider när vi ser en sjunkande läsförmåga bland invånarna, algoritmer som förvränger verklighetsuppfattningen och vi har svårighet att nå igenom med balanserad information så skulle det vara viktigt att stöda aktörer som kan ge ut sådan information. Att skära ner på det här är helt bakvänt. Tvärtom skulle det behövas satsningar och ökat stöd för denna verksamhet.
Du påvisar att kulturtidskrifternas ekonomi alltid varit dålig, också under tidningsläsandets guldåder. Vad anser du att det hänger ihop med?
– Å ena sidan är det svårt att definiera vad som är dålig ekonomi eller bra ekonomi. Var går gränsen för det? Ser man bakåt så hade tidskrifterna tidigare oftare en större ekonomi som kanske inte var så god. Men produktionsmetoderna har förändrats. I dag är det mycket billigare och mera resurseffektivt att sätta ihop tidskrifterna när en massa arbetsmoment har fallit bort.
Wass säger också att omständigheterna har varit så olika.
– Jag har inte haft möjlighet att kolla exakta siffror om tidskrifternas ekonomiska situation. Men det man kan läsa ut är att tidskrifterna alltid har tvingats vara kreativa för att få ut tidskrifter. De har också ofta varit väldigt idealistiska. Förr var det vanligt att man satte sina egna pengar i blöt, säger han.
En sak som verkar ha bestått genom tiden är att kulturtidskriften uppstått av idealistisk orsaker. Man har brunnit för att göra något. Den grundläggande tanken har inte varit ekonomi utan att ge utlopp för sin kreativitet eller skriva om ämne man brinner för. Därför kan man säga att de som gjort tidskrifterna genom historien ändå fram till idag har haft väldigt knappa resurser.
Jag frågar Wass om den här aus liebe zur kunst-mentaliteten är en faktor som faktiskt bidrar till att vi har så många kulturtidskrifter som vi har i dag.
– Det är absolut samtidigt både en svaghet och en styrka. Man gör tidskrift i första hand för att man brinner för det och inte för att man vill skapa en ekonomisk balans. Det kan vara tufft ur ett ekonomiskt perspektiv men en stark intern drivkraft kan också vara en garant för att tidskriften överlever, säger Janne Wass.
Vad tror du att det kommer att ske i framtiden? På vilket sätt kan statens minskade stöd till tidskrifterna påverka deras utgivning?
– Om staten inte höjer stödet så kommer nog flera tidskrifter att läggas ner. Vi kommer att se att vissa tidskrifter kommer att ges ut mer sällan. Vissa flyttar i allt högre grad ut på webben, och vad som kommer att ske då vet vi inte. Men att tro att det för tidskrifterna finns någon ekonomiskt lönsam framtid i det digitala är nog fel. De tidskrifter som blir webbaserade kommer att vara i ännu högre grad beroende av extern finansiering än de är i dag, säger Janne Wass.
