Gamla humlesorter upptäcks på nytt

Tiderna ändrade, tvånget att odla humle försvann och humlen föll i glömska. Då småbryggeriernas antal ökade under 2010-talet och populariteten för deras produkter ökade, uppstod även ett nyväckt intresse för de gamla humlesorterna. I dagens läge växer humle mest som prydnadsväxt på gamla herrgårdar och hemman.

Det finns inte mycket yrkeskunskap om odling av humle i Finland, men intresset för växten kunde erbjuda en möjlighet för professionell odling. Förutom öl är humlen användbar till andra produkter, då inte endast kottarna är användbara utan även stjälkarna och bladen.

Då småbryggeriernas antal ökade under 2010-talet och populariteten för deras produkter ökade, uppstod även ett nyväckt intresse för de gamla humlesorterna. 

Den korta växtsäsongen och de långa ljusa dagarna i Finland gör att europeiska humlesorter inte hinner mogna och bilda skörd. Naturresursinstitutet fick därför önskemål om inhemska sorter av odlare och småbryggerier, och gick med en förfrågan till allmänheten om gamla sorter som ännu växte på gårdarna.

Insamling av växtmaterial

- År 2017 började Naturresursinstitutet samla in uppgifter från allmänheten om minst 50 år gamla humlesorter som ännu växte på gårdarna. Målet var att hitta de sorter som är mest lämpade för ölbryggning och var genetiskt unika. Humlesorterna som kom in visade sig vara genetiskt helt annorlunda från de förädlade, och även de för ölbryggningen viktiga egenskaperna undersöktes, berättar forskare Merja Hartikainen vid Naturresursinstitutet.

Ungefär 1400 anmälningar kom in, från ungefär 1000 av dem gjordes en dna-analys från bladen, och från kottarna undersöktes innehållet av alfa- och betasyror samt aromatiska oljesammansättningar. De inhemska humlesorterna delades in i fyra kategorier utgående från deras flyktiga aromsammansättningar och från nästan varje grupp har sedan valts plantor med så olika genuppsättningar som möjligt. Historien bakom plantorna togs i beaktande samt platsen var de vuxit, plantor som vuxit långt norröver behövdes också till försöken.

Försöksodlingar

Från de testade plantorna valdes 26, och från de plantorna gjordes virusfritt förökningsmaterial. Det finns likadana försöksodlingar på tre olika ställen i landet, en vid försöksstationen i Pikis i Egentliga Finland, en i Södra Österbotten och en i Lappland. I varje odling finns 21 genetisk olika plantor och tre av varje. Några privata odlare har även tre var av några sorter som de testar på sina marker. Största delen av plantorna planterades hösten 2020 vid Pikis forskningsstation och de andra försöksodlingarna. Bryggningstester kommer att göras för att fastställa lämpligheten för bryggning och sorterna kommer även att testas för olika sjukdomar. Från dessa sorter har Naturresursinstitutet som mål att välja ut fem till sju sorter som är lämpliga för inhemsk odling och ölbryggning och producera friska förökningsmaterial för plantskolor. Samtidigt med försöksodlingen ökar även kunskapen om hur humlen odlas i yrkesmässigt bruk.

Sjukdomar och skadegörare

Inom både plantproduktion av humle och humleodling kan växtsjukdomarna i värsta fall ställa till med avsevärd skada. Svampsjukdomar och mosaikvirus kan orsaka skador och en del år har humlebladmögel (Pseudoperonospora humuli) förekommit. Bladlöss söker sig ofta upp i plantan var även kottarna finns. Av fjärilslarver kan nämnas påfågelöga (Aglais io) och nässelfjäril (Aglais urticae) som använder humle som värdväxt och larverna därför kan skada plantorna.

- Utomlands finns sjukdomar som ännu inte påträffats i finsk humle, som vissnesjuka (Verticillium albo-atrum) som kan förstöra hela bestånd, och CBCVD0 (Citrus bark cracking virus).

Odling

Producenter av humle inom EU är bland annat Tyskland, Tjeckien, Polen och Slovenien. En möjlig skördenivå i Finland kunde vara ca 1000–1200 kg/ha, med förädlade sorter i bra förhållanden går det att nå upp till 2700 kg/ha. Vad skördenivån kunde vara i Finland framkommer från de inhemska provodlingarna. Odlingen kräver specialmaskiner, samt möjlighet till torkning av kottarna.

Hela humleplantan är användbar, de första skotten på våren går att äta på samma sätt som sparris, kupade eller gröna.

- I Sverige finns redan odling i viss mån, då SLU hade ett liknande projekt redan tio år tidigare. Där söktes plantmaterial utgående från gamla kartor över tidigare odlingsplatser. Tack vare projektet har 50 distinkta sorter även kunnat läggas till den svenska genbanken. Den humle som odlas i Sverige skiljer genotypiskt från den finländska, men båda ländernas humlestammar har en stor mångfald. Det är möjligt att den finländska humlen härstammar från den vildväxande humlen, berättar Hartikainen.

Då humle är flerårig och kan vara i odling 15–25 år beroende på efterfrågan på marknaden d.v.s. vilken humlesort som motsvarar bryggeriets behov av aromer och smak, är det viktigt att förbereda odlingen grundligt. Humlen behöver ett från nordliga vindar skyddat läge och djup lucker mullrik jord med ett pH över 6. Den tål inte heller stående vatten så en god dränering är viktig. Humlen planteras sedan i rader i nord-sydlig riktning.

Mångsidig planta med många möjligheter

Hela humleplantan är användbar, de första skotten på våren går att äta på samma sätt som sparris, kupade eller gröna. Om de första skotten har långa nodavstånd är de bättre att avlägsna dem, då de nya skotten som kommer upp har kortare avstånd och ger bättre humleskörd.

- Kottarna innehåller ämnen som påverkar det centrala nervsystemet, de har en sövande verkan och de innehåller även växtbaserat estrogenliknande hormon som används i naturprodukter mot menopausbesvär. Humle innehåller många olika kemiska föreningar som skulle ha potential att användas i medicinskt syfte. Stjälkarna innehåller fibrer som kunde ha många användningsmöjligheter, humlen påminner mycket om hampa som använts till rep.

Merja Hartikainen konstaterar att det är fint att så många finländare svarat på förfrågan om att få tag på gamla sorter, och att gammal kunskap och viktig information på detta sätt kan sparas. Tyvärr kan man inte längre ta emot humleprover till Naturresursinstitutet.

• Genom Naturresursinstitutet går det att låta undersöka sin humle i den avgiftsbelagda tjänsten: https://www.luke.fi/asiantuntijapalvelut/humalapalvelut/
• Om du vill berätta om din humles historia till Finlands nationella program för växtgenetiska resurser så kan du göra det på följande tjänst: http://www.luke.fi/ilmoitakasvi

Vill du läsa mer? Artiklen publicerades ursprungligen i Trädgårdsnytt hösten 2021. Tidningen riktar sig till både yrkesverksamma inom trädgårdsbranschen och trädgårdsamatörer, och bjuder på aktuella artiklar om forskning, växter och intressanta besöksmål för trädgårdsintresserade.  Läs mer om Trädgårdsnytt