Det är spännande och bråda tider för rapartisten Mika Leminen. Dagen före intervjun har han jobbat ihop den sista versionen av sin nya låt Hyvä paha pomoni (på svenska ungefär Min härligt hemska chef). Med på låten finns en lång rad stora namn inom finländsk rap: legendariska Asa samt nyare förmågorna Tiia Karoliina, MC Kajo, Paceface och Transsi Kela.
Musikerskapet som började som tonåringens projekt i skrivlådan under namnet MC Cepari har hela tiden blivit proffsigare och har i och med ökad synlighet och samarbeten med andra artister nu döpts om till Cepan Maailma. Medan 'cepari' direkt är ett finskt glåpord för personer med CP-skada, syftar det nya namnet fortfarande till Mikas funktionsnedsättning, men på ett mer subtilt sätt.
– Jag tror att det nya rumsrenare namnet ger mig bättre chanser att få mina låtar spelade i radion, skrattar han.
Jag vill krossa myten om att den som har funktionsnedsättning är en icke-sexuell varelse.
Mika Leminen växte upp omringad av instrument och musik: pappan var gitarrist och själv spelade han bas och studerade på musikinstitut i många år. I högstadiet byttes basen ut mot penna och Mika började skriva låttexter. Rapmusiken kom in i bilden då han behövde någon att framföra texterna – denna någon fick bli han själv.
– Egentligen identifierar jag mig mer som en låtskrivare än en rappare. Men rap var ett naturligt sätt för mig att framföra mina texter.
De första låtarna som släpptes under namnet MC Cepari var en blandning av hårdrock och rap. Många av de tidiga texterna har direkt anknytning till Mikas liv.
– Ursprungligen gjorde jag låtar åt mig själv. Texterna handlade om egna traumatiserande upplevelser och känslan att känna sig svag och obetydlig. Nuförtiden vill jag nå en bredare publik och tar upp samhälleliga fenomen som fler kan identifiera sig med.
Mika låter sig inspireras av bekantas berättelser och saker han snappat upp i media. Rockelement går fortfarande att hitta, men musiken präglas i allt högre grad av influenser av hip hop och trap.
Han har fortsatt rappa om frustrationen gentemot samhällets bemötande av personer med funktionsnedsättning. Mika är utled på de snäva roller som erbjuds – antingen väntas man vara en evigt glad inspiratör eller ett tragiskt offer. I hans musik innehas berättarrollen av ett antal olika karaktärer vars livsöden driver med dylika stereotypier.
Antingen väntas man vara en evigt glad inspiratör eller ett tragiskt offer.
– Jag använder mig av satir och karikatyrer för att tänja på normer och bryta tabun som förknippas med funktionsnedsättning. Därför hoppas jag folk tar tid på sig och läser sångtexterna.
Sånger om sex och jobb
Ett centralt tema för låtarna är kärlek och sexualitet. Mika rappar om den skam kring funktionsnedsättning som man kan uppleva då man vill hitta en romantisk relation och hur det är att konstant jämföra sig med män utan specialbehov.
– Jag vill krossa myten om att den som har funktionsnedsättning är en icke-sexuell varelse. Därför rappar jag om människor som är kåta och söker kärlek.
Jag rappar om människor som är kåta och söker kärlek.
Ett annat ämne som figurerar i texterna är svårigheten att hitta ett jobb. Temat berör Mika personligen: han blev utexaminerad tradenom i företagsekonomi under coronapandemin och söker jobb inom sin bransch. Ännu har det inte nappat.
– Att sitta och knappa på arbetsansökningar är rätt ensamt. Det är frustrerande att inte ens komma vidare till intervju. Det skulle vara lättare att övertyga ansikte mot ansikte, eftersom jag är en talför typ.
Mika misstänker att många arbetsgivare inte alls är intresserade att anställa personer med funktionsnedsättning, eftersom det finns en föreställning om att dessa helt enkelt inte klarar av att jobba.
– Det är ändå långt från sanningen. Fler kunde vara med i arbetslivet, bara man skulle hitta ett jobb som passar en. För många är till exempel ett fysiskt låglönejobb inte ett alternativ.
Just nu är arbetssökandet ändå inte prioritet, eftersom Mika i våras bestämde sig för att på allvar börja satsa på musiken. Han siktar på att en dag göra musik professionellt, och kunde även tänka sig att skriva kommersiella låtar.
– När kriget i Ukraina började fick jag känslan av att det är nu det gäller – nu eller aldrig.
Också rim på svenska
Rapartisterna med funktionsnedsättning är inte många, men de finns. Ett självklart namn som bör nämnas i sammanhanget är förstås rapparen Signmark. Han är världens första döva artist som fått skivkontrakt med ett internationellt bolag, och medverkar i årets omgång av teveprogrammet Dansar med Stjärnorna. Därtill rekommenderar Mika sin finska kollega MC KOO, som rappar om livet med intellektuell funktionsnedsättning. I USA finns bland annat artisterna Krip Hop och Fezo som sjunger funktionshindertematik.
En viktig förebild för Mika kommer från punkmusiken; bandet Pentti Kurikan Nimipäivät representerade Finland i Eurovisionen år 2015 och kan betraktas som ett av de första banden där medlemmarna har synliga funktionsnedsättningar som fått stor medieuppmärksamhet.
– Jag vill vara det samma för rap som Pentti Kurikan Nimipäivät är för punk, konstaterar han.
Mika inspireras även av inhemska rappare med invandrarbakgrund – minoritetsperspektivet ger en viss igenkänningsfaktor.
– Ett av dem är bandet Lähiöbotox. Och Musta Barbaari, han är ett geni. Hans texter är humoristiska och låtarna är välgjorda. Är man musiker måste man ha bra låtar. Det räcker inte bara att tala om viktiga frågor, musiken måste också vara medryckande.
På sistone har Mika lyssnat mest på amerikansk och svensk rap. På Mikas nya platta kommer man också att få höra verser på svenska. De är med på en låt som handlar om att leva mellan två världar – något som både finlandssvenskar och personer med funktionsnedsättning kan ha erfarenheter av, konstaterar han.
– Som person med lindrig funktionsnedsättning har man en fot i de normfungerades värld och en annan i funktionshindervärlden. På samma sätt upplever sig en del finlandssvenskar att de befinner sig någonstans mellan majoritetsbefolkningen och de svenskspråkiga kretsarna. Den här låten jobbar vi på tillsammans med rapparen Peter Westerlund.
Mika är en van live-artist – hittills har han haft ett tjugotal spelningar och ser fram emot fler.
– Att uppträda live är roligt, men samtidigt ganska tungt. Man vill ge publiken så mycket av sig själv som möjligt.
Utmaningarna med talet löser han genom att ha en annan rappare med på scen, som upprepar låttexterna efter honom.
– Det ger mig möjlighet att koncentrera mig på själva uppträdandet, och texternas budskap förmedlas tydligare till publiken.
Också Mikas kommande skiva går ut på samma koncept.
Vänsterpartist som kritiserar vänstern
Mika Leminen påverkar inte omvärlden bara genom sin musik. Han har varit politiskt aktiv nästan hela sitt vuxna liv. Mest tid har han tillbringat med Vänsterunga, även om han ibland hoppat över till De Grönas ungdomsförbund. Kandidaterfarenhet finns också.
Det är hög tid att partierna aktivt börjar jobba för likabehandling.
– Efter kommunalvalet har jag tagit lite avstånd till politiken och fokuserat på musiken. Jag fick 43 röster i valet, vilket är bra för ett liten ort som Tusby där folk är rätt högersinnade.
Egentligen föredrar han att påverka bakom kulisserna.
– Som kandidat måste man representera sitt parti och uppträda väldigt korrekt. Men skämt och vass humor hör till min natur. Därför tror jag det kunde vara bekvämare att stötta bra kandidater i bakgrunden.
Inom ungdomspolitiken är Mika van vid att vara den som lyfter fram funktionshinderfrågor – för vem skulle annars göra det? I fjol var han med om att formulera Vänsterungas funktionshinderpolitiska program och ordna ungdomsförbundets funktionshinderpolitiska kampanj.
– Dessa gjordes med väldigt små resurser, men de var ett bra startskott för debatt.
Han har kritiserat vänsterrörelsen för att inte aktivt ta itu med diskrimering mot personer med funktionsnedsättning. Enligt Mika är det hög tid att partierna aktivt börjar jobba för likabehandling och inser att funktionshinderpolitik är partipolitik.
– Ibland känns det som att partierna inte tycker det är viktigt – eller så anser de att frågorna borde bakas in i all annan politik. Men det är fel utgångsläge, eftersom folk med funktionsnedsättning berörs av specifika frågor.
Allt blir bättre med finslip
Efter intervjun ska Mika bege sig i väg till studion, där arbetet med följande låt väntar.
– Visst, jag har låtsläpp snart, men jag tittar redan framåt.
Om allt går enligt planerna kommer Cepan Maailmas hellånga platta ut i slutet av nästa år.
– Musikindustrin har lärt mig att det tar tid att skapa högklassig musik. Allt blir bättre med finslip, säger han.
För dem som har en funktionsnedsättning och som tvivlar på sin förmåga att skapa konst vill han säga att de flesta hinder kan kringgås.
– Ta till exempel den framgångsrika rockartisten Mikko Herranen, som har en synskada. Han jobbar i studion med apparater som är anpassade för honom. Det gäller att hitta tillgängliga lösningar som passar just dig. Sedan är det bara att träna, träna, träna som fan.
I framtidens Finland hoppas han att fler personer med funktionsnedsättning känner att de vågar jaga sina drömmar på kulturfältet.
– Det omvärlden bryr sig om är slutresultatet, inte hur du kom dit. En person med funktionsnedsättning kan alldeles väl uppnå samma nivå av skapande som en person utan specialbehov. Det kräver omvägar och mycket jobb, men det är möjligt.
Mika Leminen alias Cepan Maailma
Vill du läsa mer?Artiklen publicerades ursprungligen i FUNK. FUNK. – Funktionsrätt i samarbete är en tidskrift för dig som är intresserad av mänskliga rättigheter, socialpolitik och hur vi skapar ett samhälle där alla är delaktiga. Läs mer om FUNK |
 |
