I responsen från de kurser jag höll i våras framkom vikten av att hålla kurser också för föräldrar och församlingsäldstar, för att öka förståelsen för att det är viktigt att satsa på barn och unga i församlingen. I slutet av oktober hölls den första i raden av sådana kursdagar, i Haramaya i östra Etiopien. Drygt 30 personer hade samlats.
Kursdagen första tema var barns och ungas behov. Vad behöver de för att må bra? Vi pratade om såväl fysiska, social, psykiska som andliga behov. Vad är tecken på att en person inte mår bra? Vi nämnde bland annat att de kan dra sig undan eller bli ut-agerande, bli apatiska eller ha svårt att somna, tappa matlusten eller tröstäta. Skolprestationerna kan försämras kraftigt, eller så vill de inte alls gå till skolan. Vilka är då riskerna i samhället, som kan leda till detta beteende hos barn? Vi talade om fattigdom och undernäring, sjukdomar på grund av dåliga sanitetsförhållanden, olika slag av utnyttjande, kroppslig aga och trafikolyckor, kidnappning och skadliga kulturella sedvänjor, alkohol och droger. De som förorsakar detta är ibland de som egentligen borde skydda barnen, nämligen lärare, poliser, släktingar och så vidare.
När vi ser tecken på att ett barn far illa är vi skyldiga att göra någonting.
Vad kan vi då göra åt detta? När vi ser tecken på att ett barn far illa är vi skyldiga att göra någonting. För det första kan vi be för och med barnet och den unga, om hjälp och vishet i hur vi ska gå vidare. Vi kan tala med barnet. Vi kan prata med en präst eller någon annan som vi litar på. Här är konfidentialitet inte alltid en självklarhet och frågan om vem man kan tala med kan leda till långa diskussioner. Om barnet eller den unga har skador som måste tas om hand av professionella måste vi hjälpa dem till exempel att komma till sjukhus eller få psykologiskt stöd. Om det som har hänt innebär att någon har brutit mot lagen, kanske vi också måste rapportera till myndigheterna. Men i många fall behöver det inte gå såhär långt. Det kan räcka med ett samtal med föräldrarna – om barnet eller den unga går med på det.
Det finns många olika risker i omgivningen. Det allra bästa är ju om vi kan eliminera riskerna, eller bygga ett skydd så att de inte skadar oss. Ett enkelt exempel är att sätta skor på barnen fötter som skyddar dem mot spikar, glas, stenar, taggar och annat som kan finnas på marken. På samma sätt kan vi stärka barnen och de unga så att de kan stå emot riskerna. Vi måste se till att den fysiska omgivningen där barn- och ungdomsverksamheten försiggår är säker. Vi måste se till att barn och unga får en god gemenskap inom kyrkans verksamhet. Vi måste också förse dem med sund undervisning. Om de får kunskap om de negativa effekterna av till exempel oskyddat sex och användningen av droger, kanske det är lättare för dem att säga nej. Som kristna och som kyrka är det ännu viktigare att vi undervisar barnen och de unga om Guds vilja, som vi kan läsa om i Bibeln. Gud vill oss alla det allra bästa. Men om vi faller i synd, finns det också förlåtelse att få.
Vi måste se till att den fysiska omgivningen där barn- och ungdomsverksamheten försiggår är säker. Vi måste se till att barn och unga får en god gemenskap inom kyrkans verksamhet.
Det andra temat vi behandlade var vad Bibeln, både Gamla och Nya testamentet, säger om barn och unga. I grupper fick deltagarna läsa och samtala kring bibelställen och sedan redovisa för de andra. De utvalda bibelställena talade om att barnen är skapade och älskade av Gud, därför ska vi också ta hand om dem. Gud uppmanade Mose att undervisa barn och unga om allt som Herren hade gjort för dem. Jesus tog emot barnen och satte till och med ett barn som exempel för de vuxna. Barnen ska också lovsjunga Gud, men de är också syndiga och behöver höra evangeliet.
Efter att vi hade läst om hur Gud älskar vartenda barn och kallar alla till sig, var det naturligt att nästa pass handlade om inkludering av alla, också personer med handikapp och andra särskilda behov. Vilka är uppfattningarna om dessa barn i detta samhälle idag? De uppfattas som en skam för familjen. Handikapp kan ses som ett straff för synd eller förorsakat av onda andar. I vilket fall som helst anses dessa barn inte behöva någon undervisning alls. De ska helst bara gömmas och glömmas.
Våra grannar har ett barn med särskilda behov. Jag ska bjuda med dem till kyrkan!
En kvinna berättade: ”Vi har ett sådant barn hemma hos oss. Det är så här folk pratar om oss.” Men vad kan vi då göra som kristna? Vi kan be för och med dessa familjer. Vi kan visa att vi accepterar dem – därför att Gud accepterar och älskar dem. Vi kan inkludera dem i vår verksamhet. I slutet av diskussionen var det en annan kvinna som sade: ”Våra grannar har ett barn med särskilda behov. Jag ska bjuda med dem till kyrkan!”
Vill du läsa mer?Artiklen publicerades i numret 4/2022 av Missionen Salamu-Selamta. Tidskriften informerar om det missionsarbete som Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEF) bedriver i Kenya och Etiopien. Läs mer här |
 |
