"Idag blev jag bild"
Så börjar 30-åriga rekryteringsagenten Heidi Thorns inlägg på sociala medier som postades i januari. Hon berättar hur hon några månader efter sin födsel fick diagnosen Lebers sjukdom, och att det stod klart att hon aldrig skulle titta någon annan människa i ögonen eller skaffa körkort.
När Heidi Thorn hade tagit sin tradenomexamen från Yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors, arbetade hon som konsult vid rekryteringsbyråer, och när coronapandemin kom blev hon företagare. Hon berättade inte för kunderna om sin synnedsättning. Dold av sina solglasögon - en rekryteringsagents personliga varumärke - och genom att jobba digitalt fick Heidi äntligen vara i första hand ett proffs och i andra hand funktionshindrad. Hon headhuntade, gjorde anställningsintervjuer och hjälpte människor att hitta sitt drömjobb.
- Det skulle ha varit lätt att fortsätta dölja synnedsättningen, men saker och ting blev komplicerade när jag skulle kommentera något visuellt under ett videomöte, eller tolka en smiley min dator inte kunde läsa. I längden var det utmattande. Man bär alltid med sig sin synnedsättning, det är inte som ett plagg man kan lämna hemma i garderoben.
Man bär alltid med sig sin synnedsättning, det är inte som ett plagg man kan lämna hemma i garderoben.
Sedan Heidis inlägg, där hon berättar att hon är blind, lades ut på LinkedIn i januari har det visats 530 000 gånger och fått 10 000 gilla-markeringar.
- Ett så stort stöd hade jag inte förväntat mig. Responsen har varit enorm. Människor har blivit nyfikna och ställt frågor om ämnet. Vissa har tackat mig och sagt att de behöver en synskadad företagare som förebild. Mycket stöd uteblir om man inte vågar gå ut med det som gör att man avviker från mängden – vad det sedan än är.
Att tona ned blindheten i arbetslivet har varit ett sätt att kasta ljus på det hon kan och inte på hennes funktionshinder.
- Jag har aldrig skämts för att jag är blind, men många människor upplever blindhet som främmande och till och med skrämmande. Min synnedsättning har påverkat arbetsintervjuer, och jag ville inte för samma fördomars skull förlora kunder.
Jag har aldrig skämts för att jag är blind, men många människor upplever blindhet som främmande och till och med skrämmande.
Heidi Thorn betonar de goda sidorna från sin uppväxt. Visst missade hon gymnastiklektionerna, och hoppade hopprep i förrådet, medan hon lyssnade till hur de andra hade roligt i gymnastiksalen på grund av det lilla kodningsfelet i hennes kropp. Men samma stavar som inte ville samarbeta, gjorde också att hon började läsa platsannonser som 15-åring för att rekrytera en assistent. Det var då hon för första gången i kontakt med rekrytering, som senare skulle bli hennes drömjobb.
- Mitt företag erbjuder olika rekryteringstjänster, och hjälper människor att hitta nytt jobb. I framtiden hoppas jag kunna koncentrera mig på kreativa branscher. Förlag, skivbolag och liknande. Det bottnar nog i att jag själv är en väldigt kreativ person. Jag planerar brädspel, har skrivit klart ett bokmanus och skriver låtar. Jag håller just nu på att gör en demo jag ska skicka in till ett skivbolag.
Motivationen är det som avgör vilken kandidat hon föreslår för arbetsgivaren.
- Vissa saker kan man lära sig, men saknas motivationen blir det inte särskilt bra. Såklart ska man ha en kompetens också, men motivationen är det som gör att man sticker ut.
Heidi Thorn använder skrämläsningsprogram, punktdisplay, smartphone och låter datorn läsa upp text när hon jobbar. Att se dåligt är både en utmaning och en fördel i hennes yrke.
- De största utmaningarna är cv:n som är i sådan form att min assistent måste läsa den. Numera används även sociala medier i marknadsföringen, och de är ofta inte särskilt tillgängliga.
Hon har bestämt att göra sin ögonsjukdom till en styrka i sitt arbetsliv.
- Motivation och meriter, går före utseende, vilket gör mig till en träffsäker och objektiv rekryterare. Bedömningen av kandidater blir mer jämlik. Jag vet hur rekryteringen kan göras tillgänglig.
Jag kan inte vara seende, men jag kan bestämma mig för att vara blind.
Heidi Thorn avslutar sitt inlägg om sin blindhet på sociala medier så här: ”Jag skulle gärna hålla denna hemlighet bakom solglasögonen, för genom att berätta om detta kommer jag att förlora kunder och min trovärdighet som expert. I många år har jag försökt agera så, att min ögonsjukdom inte skulle synas utåt. Nu är den tiden förbi. Jag kan inte vara seende, men jag kan bestämma mig för att vara blind.”
Faktaruta
Vill du läsa mer?Artikeln publicerades i Synvinkeln nr 2/2022. Tidningen innehåller reportage, artiklar, kolumner och annonser som berör synskadefrågor i Finland och i Norden. Läs mer om Synvinkeln |
 |
